Helena Wikström, Andrea Lundgren och Linus Johansson

Vi vill gå ned i underjorden tillsammans.

Kanske är det ett gryt eller nån slags boning. Att gå ner i grytet är det du inte vill, men till slut gör ändå. Kanske luktar det illa, eller är fullt av sopor. Definitivt fuktig jord. Torv. Kanske ser man ingenting. Och ibland: som en kristallsal av ljus som vecklar ut sig framför en. Vad möter vi därnere? Vilka bilder frammanas och vilka röster hör vi? Detta vill vi utforska tillsammans.

ANDREA LUNDGREN är född i Boden och är författare. Idag bor hon i Stockholm, där hon för tillfället skriver på heltid. Skogen är ett vanligt förekommande tema i hennes texter, även gränstillstånd som djur/människa, barn/vuxen, dröm/verklighet, stad/skog, saga/realism. I hennes skrivande är hon djupt rotad i den den norrbottniska naturen, skogen och älven, stenarna, mossan, faunan. Fåglarna. Hon använder sig aktivt av drömmar för att komma åt det som författaren Birgitta Trotzig kallade ”en psykisk djupnivå” av livet som vi till vardags inte har någon kontakt med. Därför är hon också intresserad av sagorna och myterna, uråldriga texter, uråldriga språk som talar om något hon kan knyta an till idag.

HELENA WIKSTRÖM bor i Holmsund utanför Umeå. Hon arbetar som konstnär och deltid på Norrlandsoperan som konstansvarig. I hennes konst arbetar hon med olika materiel och ofta är det innehållet som blir det som bestämmer hur hon arbetar vidare. Senaste åren har det blivit en del film och fotobaserade installationer med inspiration från bl.a Kalla kriget och Mary Shelley. Hon har svårt att sätta fingret på exakt vad det är som hon går igång på: men ofta är det en speciell plats eller en berättelse.

LINUS JOHANSSON är musiker och kompositör och har medverkat på ett trettiotal skivor. Tillsammans med grupperna Folkvang och Old Amica har han gjort musik till filmerna Hjärta Norsjö, som vann Storspoven vid Umeå Europeiska Filmfestival 2017, och Plats. Poesi. Periferi. som blev nominerad till Bästa Originalmusik vid Annual Copenhagen Film Festival 2018. Senaste åren har han mestadels bott i Umeå, där han bland annat spelat med Det Jordiska och Nattskärran. Han är född och uppvuxen i Boden men bor för närvarande i Genève.

///////////////////////////////

Ida Isak Westerberg och Anna Classon

VÅTMARK

En tredjedel av Sveriges myrmarker ligger i Norrbotten. I projektet Våtmark kommer myren undersökas som plats och tanke. Att utforska den mångbottnade våtmarken med dess biologiska mångfald, sagor, sägner och symbolism. Myren har beröringspunkter som båda kan mötas kring. Våtmarken är en laddad plats som öppnar upp för queera och lesbiska tolkningar, både genom platsens bildliga namn, men även på grund av dess slutenhet. Våtmarker har i allmänhet varit relativt svårtillgängliga områden som tidvis även varit farliga att vistas inom. Områden som lockat och förfört.

IDA ISAK WESTERBERG är sedan hösten 2018 bosatt och verksam i Älvsbyn, Norrbotten. Den skapar taktila skulpturala vävar och föremål som tillmötesgår mänskliga behov. Genom att använda traditionella textila tekniker och hållbara material söker den nya uttryck som går utanför det förväntade. Den vill bryta mot förväntningar på hur en vävteknik bör användas och se ut och på det sättet väcka frågeställningar hos åskådaren som kanske inte fanns där innan. Att få de som känner sig annorlunda att känna sig hemma, den vill tilltala dem som känner att det traditionella skaver.

ANNA CLASSON är utbildad fotograf och konstnär, verksam och bosatt i Stockholm. Hennes verk kretsar kring olika aspekter av blick, fotografi, upprepning och identitet. Hon tar ofta utgångspunkt i idén om att vi gemensamt lär oss både vad, men också hur vi ska se. I hennes arbeten utforskar hon olika sätt att ifrågasätta dessa förväntningar och föreställningar. I utställningar använder hon sig av ett brett spektrum av medier, som fotografi, video, text och objekt.

///////////////////////////////

Judit Kristensen och Viktor Mattsson

A NEW SPIRIT IN NORDIC PAINTING

Eviga dagar, rallarrosor, ensamhet, kalhyggen, halvårslånga nätter och utanförskap. Ljus och mörker som byter av varandra med en sådan hastighet att det är svårt att tänka på det ena utan att också tänka på att det kommer förändras till det andra. I måleriet finns en särskild norrländsk anda där ljus och mörker är sammanflätat, och där allvar berättas om med ett lätt bildspråk. 

Viktor Mattsson återkommer till att, likt Norsjökonstnären Viktoria Nygren, skildra situationer som balanseras av närvaron av djävlar och änglar, och om lyckliga sommarlandskap som är invaderade av ormar. Judit Kristensen har i sitt senaste projekt gestaltat tankar på lyckliga minnen under sömnlösa nätter, tankar som oavsett hur lyckliga har ett mörker från natten över sig. De tror att denna anda springer ur att de har levt deras liv i Norrland. Förutom den gemensamma anda förenas konstnärskapet i ämnen som utanförskap och ensamhet och ett bildspråk som är lätt och naivt.

JUDIT KRISTENSENs verk har en lekfull och lätt känsla, vilket ofta står i motsats till de tillstånd hon skildrar. Hon återkommer till att skildra tristess och en känsla av att vara fast, ofta genom att avbilda föreställda och konstruerade rum. Genom motsägelsen mellan ett ljust bildspråk och ett mörkt innehåll bjuder Kristensens verk in betraktaren till ett hoppande mellan ljus och mörker.

VIKTOR MATTSSON har använt konst som ett sätt att hantera känslorna som kommer från ett liv i norr, och han använder sig av de norrländska årstidernas totala bipolaritet i sitt arbete. Han utforskar kampen mellan gott och ont, och återkommer till ämnen hämtade från ett liv i Norrland som alkoholmissbruk, livsval, ensamhet och goda och onda impulser. Skildrandet sker ofta med hjälp av metaforer som änglar, ormar och djävlar, och karaktärer i form av cowboys och clowner.