4 – 19 oktober

Öppettider under utställningsperioden: tisdagar 12-15 onsdagar 18-20 lördagar 12-15

Under det senaste året har jag försökt att närma mig relationen till kunskap; osynliga kunskaper, sådana som omedvetet bärs. Information och sättet som den lagras på, hur den förmedlas, observeras och påverkar beteenden. Med i utställningen finns skulpturer i grus och lera och bilder i tusch och oljepastell som på olika sätt berör detta.

Människosaker – Skulpturer gjorda i grus, ett lågt utfyllnadsmaterial. Ett slags av människor konstruerade stenar. Det är liksom tydligt i själva formen, att det är rester från något som har gjorts sönder. Ett trasigt material. Jag tittar ofta på myror, vi har två stackar på gården, och några myrstigar och jag tänker att när dom tittar tillbaka på oss, så ser våra saker ut lite såhär, liksom gjorda av skadad natur, människobon, människosaker, ruiner.

Böcker – Jag har tänkt på Arketypiska berättelser – berättelser som tas omhand över generationsgränserna och där källan sedan länge är borta. På myter och historier vars mönster och karaktärer är återkommande på olika platser runt om i världen.

Fönster – Jag har tänkt på fönster, när de under vintermånader inte längre släpper in ljus utan istället blir till speglar av inomhuset. Och på flyktvägen, de nya fönstren, de digitala, som förändrat vår relation till information och hur pass det påverkar hur vi förhåller oss till plats, oss själva, varandra, vår samtid och historia. 

Behållare för fragmenten – Jag undrat över hur andras lagringssystem av information ser ut i deras hjärnor. Jag har hört något om träd. Mitt system är enbart fragment placerade i en ologisk ordning. Här en skål till halva minnen och blommor jag glömt att vattna. 

En krona till V – En bukett jag plockade till en vän på hennes födelsedag. Jag skickade den inte. Det var ju ängsblommor och hon bor långt borta. 

Fyra Kammare/Sivs tjärn –  “Jag vet inte när jag först fick för mig att jag hade en svart tjärn inom mig.Tjärnen ligger gömd bakom berg och speglar, bara speglar! Man kan säga att det är vad jag också försöker göra, spegla den värld jag ser, den värld jag försöker förstå” Siv Cederling

Bilder ur mörkertid – De föreställer hjärnspöken, träd och vinternatten som pågår i månader, inuti och utanför. De föreställer samband mellan en inre atmosfär och yttre membran. Som om ögat hade ögonlock på ögonlock på ögonlock. En känsla av att öppna ögonen men det var bara första skinnlagret. Så du måste öppna ögonen igen och sedan igen. För varje gång blir lite ljusare men du är fortfarande instängd i din inre bildvärld, en blandning av detaljer som fastnat. Du måste fortsätta att öppna ögonen i månader. 

Tågresa med Demeter – oljepastell från en bildserie från en pågående utställning i södra hamn i Piteå. Det är 11 skyltar där jag föreställt mig ramställningarna som fönsterrutor i ett tåg. Själva tåget syns inte men utsikterna har blivit kvar och står uppradade efter varandra. De föreställer landskap i förändring, från september till januari, samma period som bilderna kommer att finnas på plats. En tågresa under denna tidsperiod är en färd in i mörkret. Titeln hänvisar till grekisk mytologi där Persefone, dotter till fruktbarhetsgudinnan Demeter, blir förvisad till underjorden och när Demeter ger sig ut för att leta efter henne kan hon inte ta hand om naturen. Den dör och hamnar i dvala tills hon återvänder.

Shellmoney – Video-collage, bestående av teckning, animation och delvis hittat ljud- och videomaterial. En alternativ dokumentär, ett försök att ur ett materials perspektiv berätta historien om människosläktets tillskansning av kunskap och okunskap. Från hennes första ordet till fromtexttospeach. Från hennes första teckning till hennes första fasta boende. Från att vara en del av naturen till att bli det nya landskapet. Från tillit till gudar till tro på pengar. 

Bio: Linn Lindström (f.1987, Luleå) är utbildad vid Kunstakademiet i Oslo (BFA) och Akademi Valand (MFA). Hon jobbar främst med skulptur, installation och teckning som berör teman såsom tid, relationer och samexistens. Hennes konstnärliga process startar ofta med en specifik plats eller ett material vars historia eller egenskaper används i syfte att ur ett nytt perspektiv tänka kring vidare system; sociala, biologiska, strukturella eller ekonomiska. Hon har bland annat ställt ut på Göteborgs Konsthall och Luleå Konsthall.

Utställningen ingår i Galleri Systers tema Dom pratar om oss