2017

I don’t look good naked anymore

Utställning med Sara Edström
13 oktober – 4 november

Öppet må 12 – 15, ons 18 – 20, lör 12 – 15

fb-bild2

Den här utställningen handlar om mig.

Världen brinner men jag tittar mig själv i spegeln.

Kanske blir utställningen en form av exorcism, kanske kan jag komma ut på andra sidan en helare och mognare människa. En sån där som går rakryggad genom livet och tänker att det är så skönt att bli äldre, för då bryr en sig inte längre om vad andra tycker.

Varje dag, nästan varje sekund, tänker jag att jag inte duger som jag är. Vem fan duger som de bara liksom ÄR? Ingen av oss duger som vi är. Så fort du är över ett och ett halvt år så duger du inte som du bara går omkring och ÄR. Det är ett hårt jobb att bli omtyckt. Eller ens accepterad. Du ska kunna prata när det passar, vara tyst när det passar, rita fina teckningar och lägga huvudet på sned. Och sen blir det bara svårare och svårare ju äldre du blir. Nu vid 49 är det jättesvårt. För nu förväntas du absolut veta vem du är, och du förväntas tycka om den du är.

När jag var ung kände jag inte alls något behov av att bli godkänd av någon för att duga. Jag var helt säker på att jag dög. Det fanns alltid någon i närheten som lyfte upp mig och bekräftade mig. Ett outsinligt förråd av bekräftelse som jag aldrig behövde vara rädd för att det skulle sina.

Nu har förrådet sinat, och jag har ingen beredskap för hur jag ska hantera situationen. Det är uppenbart nu att jag alltid varit i behov av denna utifrån kommande bekräftelse, och nu när den uteblir så blir jag helt vilsen. Hur kan en känna sig stark och självsäker utan den? Hur kan en känna sig bra helt bara av sig själv?

Medelålderskrisen slog mig med full kraft rakt i magen. Och än är jag långt ifrån ute ur den. Den fortsätter slå mig i magen varje dag. Nästan varje sekund. Små, korta stunder finns då jag inte tänker på mig själv, min kropp, mitt beteende, mina relationer, mitt arbete och ser att allt är undermåligt.

Nu är jag lite trött. Det skulle vara så vansinnigt skönt att luta sig tillbaka och tänka att jag duger.

Jag känner mig paralyserad och spänd. Axlarna konstant hårt uppdragna och andningen lyckas liksom inte gå ner på djupet. Som att jag ibland glömmer bort hur en andas. Hela min kropp och hela mitt jag går omkring i ett konstant vänteläge, jag väntar på ett tillfälle att andas ut, att slappna av.

Jag vet inte vem jag är. Jag vet inte hur jag ser ut. Jag går omkring ibland och tror att jag vet hur jag ser ut, tills jag får syn på min spegelbild i ett skyltfönster och undrar vem fan ÄR det där? Vem är jag, vem är det meningen att jag ska vara? Jag hatar den här känslan. Jag vill gå tillbaka till en sorts version av mig själv då jag var självsäker och stark.

Jag hatar att det ända har så mycket med kroppen att göra.

Jag hatar att jag inte kan vara stolt och glad över min kropp som ändå fungerar så jävla bra, som har tagit mig genom livet så här långt och som fött tre barn utan större besvär.

Jag hatar att jag inte kan vara så där sorglös och avslappnad. Så där som jag älskar när andra människor är. Samtidigt tänker jag i hemlighet att det ändå alltid bara är andra kvinnor som hyllar de stormagade instagramkvinnorna som modigt visar upp sina valkar. I hemlighet tänker jag att det är den manliga blicken jag vill åt.

Jag skäms över mina osysterliga tankar och vågar inte säga det till någon.

 

 

Fredag 29 september
Öppnar kl 18.00
Konstnärssamtal kl 19.00 – 20.00
Vi har öppet till kl 21.00
I baren finns det snacks och dryck till ett billigt pris.
Fri entré. Alla är välkomna. Ingen föranmälan krävs.
Välkomna!
Heike Nowotnik har varit Galleri Systers gästkonstnär under september 2017 i samverkan med Iaspis, Konstnärsnämnden.
Välkomna att ta del av hennes konstverk, reflektioner och konstnärliga process.

3.this construction are

(scroll down for english)
Heike Nowotnik från Berlin
Heike Nowotniks konstnärliga praktik bygger på observationer av dagliga aktiviteter som att blanda, hälla, sikta, lösa, skura och även mänskliga tankeprocesser såsom att glömma, att komma ihåg, drömma, visualisera mm. Hon ser hur dessa processer sker på olika nivåer: i den enskilda människan – och i människor runt omkring. Som att livet kan upplevas i olika lager. Att uttrycka och kombinera båda skikten – att göra det osynliga synligt – hon använder installationer, film och ett intensivt arbete med en mängd olika material såsom aska, lera, tyg, trä, papper, metaller och den mänskliga kroppen. Hon försöker upptäcka och visualisera osynliga lager och processer genom att arbeta med olika skikt.

Heike Nowotnik är född i Räckelwitz (tidigare DDR) och baserad i Berlin, Tyskland. Hon studerade vid universitetet för tillämpad forskning och konst i Ottersberg med Elke Wolf. Hon har rest, arbetat och forskat i Vietnam, Uganda, Island, Frankrike, USA och Sverige. Hennes konstnärliga arbete började 1996, och hon började ifrågasätta betydelsen av rumslighet. Hennes konstnärliga intresse började med den glädje hon kände av den färgade plast som var lindad kring 20 pennor hon fick som barn.
Heikes hemsida
Heike på Vimeo

Heike Nowotnik’s artistic practice is based on the observation of daily activities like mixing, pouring, sifting, solving, scrubbing and internal human thought processes such as forgetting, remembering, dreaming, visualizing a.s.o. She sees these processes happening on different layers: within human beings – and surrounding human beings. As life can be experienced in and on different layers. To express and combine both layers – to make the invisible seen- she uses installations, film and an intense work with a variety of materials like ash, clay, fabric, wood, paper, the body and metal. It is her attempt to discover and visualize invisible layers and processes while using layers.
Born in Räckelwitz (former DDR) and based in Berlin, Germany, Heike Nowotnik studied at the University for applied Sciences and Arts Ottersberg with Elke Wolf. She traveled for experience, research and work to Sweden, Vietnam, Uganda, Iceland, France and the US. Her artistic work started with a jobtraining as a draftsman in 1996 where she began questioning the meaning of space. Her artistic interest started by being thrilled of the colored plastic wrapped around the 20 pencils she got as a child.

22 September: Konstnärssamtal med Georgia Munnik och Cal Harben.

21844389_865011166998265_641648979_o

Välkomna!
Fredagen den 22 september.
Vi öppnar kl 18, samtalet startar 18.30.
Under kvällen finns en bar med lättare snacks och dryck till självkostnadspris. Alla är välkomna, ingen föranmälan krävs.
Samtalet hålls på engelska.

Georgia Munnik (SA) och Calder Harben (CA / DK) deltar i Galleri Systers residencyprogram under September månad. I Luleå arbetar Munnik och Harben med sitt språkprojekt Code Switching och söker kontakt med ungdomar och de som kan tala både svenska och ett annat icke-västerländsk språk för att hjälpa till med sin forskning. Under samtalet presenterar de projektet närmare och berättar mer om och sina egna konstnärsskap. Det ges under kvällen också möjlighet för de som vill och är intresserade att medverka och bidra till projektet.

Artist Talk with Georgia Munnik and Cal Harben
Georgia Munnik (ZA) and Calder Harben (CA/DK) are currently artists in residence at Galleri Syster. While in Luleå, Munnik and Harben are looking to meet with youth and those who can speak both Swedish and another non-western language, to help with their research. Join us as they present on their current project, Code Switching, as well as their individual practises. Those attending the talk are welcome and invited to contribute to the research.

Följ länken och gå med i facebookgruppen för mer information och löpande uppdateringar om projektet: https://www.facebook.com/groups/275470949616521/

Georgia Munnik (b. 1990) I am a South African artist, I lived in Tromsø, Norway, from 2014-2017. I studied at the local art academy in Tromsø to complete a masters degree in contemporary art. In 2016, I was selected to be the young arctic artist of Arctic Moving Image and Film Festival. For this project I worked with a science fiction story, based on a parallel version of the Norwegian language, with a writing system that was based on pictures which I drew. I have recently returned home to Johannesburg, South Africa, where I continue to work interdisciplinarily across visual art, writing, activism and nightclub production. I am currently collaborating with a Soweto-based pantsula dance crew, True Skhanda Movers. We are producing dance videos together, working with yoga and preparing to produce a series of publications about the history of pantsula dance. I am about to begin a studio residency in the city of Johannesburg, for which I am arranging a series of projects. These projects include a community-authored library; an exhibition with the local art school students; a West-African nightclub and dance workshop series and, a print-making workshop.

Calder Harben (b. 1986) I am a Canadian born-artist currently based in Copenhagen, Denmark. In 2015 I completed my MA at the art academy in Tromsø, Norway, where I studied with Georgia. In 2016 I moved to Denmark to live with my girlfriend. From there I am working on several projects utilizing sound to push past imagined limits we are told our bodies have. As a Trans person, I like to identify what we think of as limits, boundaries, or norms, and then cross them. I work in individual, collective and community based projects that are all politically driven, often based in activism and emobdied practises. I have co-started two different collectives: IMA READ together with Georgia Munnik and Madelen Elliasson which is an intersectional artist collective. We organize publications, nightclubs, workshops and exhibition around political themes of queerness, intersectional femnism and anti-racism. My other collective, Queer Ecologies Network, is an international network of artists, activists and scholars on intersecting themes of queerness and ecology. We organize seminars, readings, sensory and embodied activities from queer, decolonial position.

Residencyprogrammet drivs med stöd från det Nordisk-Baltiska mobiltetsprogrammet för Kultur, Kulturkontakt Nord

30 juni – 5 juli: CHICK HABITS

Utställare: Minna Halvares, Ida J. Nilsson, Astrid Berglund, Katt Skarin, Ariba Masood, Astrid Johansson, Stina Nilsson, Olivia Wärme, Moa Andersson, Cassandra Sjöholm

Galleri Lillasyster välkomnar er till Chick Habits – en samlingsutställning skapad av Lillasystrar från Luleå och ungdomar från konstgruppen (UTAN TITEL) från Umeå, som med olika konstnärliga praktiker skildrar den samtid vi delar tillsammans som unga kvinnor.

I ett samhälle där det råder en maktordning som missgynnar oss och i ett system där de egenskaper och upplevelser vi förknippas med nedvärderas, är det lätt att börja ifrågasätta sig själv. I arbetet med den här utställningen har vi försökt att röra oss bort från den självkritiken och istället tagit tillvara på det behov vi har av att uttrycka oss, ta plats och stärkas tillsammans.

 

Lillasysters hemsida

Lillasysters facebooksida

Lillasysters Instagram

(UTAN TITEL):s facebooksida

19390592_1572564529420832_4232800839487285973_o

10 juni Utställning och Konstnärssamtal

Under maj – juni gästas Galleri Syster av konstnären Parul Gupta från Delhi, Indien.

Parul arbetar med teckning, i ett utforskande av förhållandet mellan rummets arkitektur och rummets linjer. Hon funderar kring vad som händer när en linje lämnar pappret och kliver in i rummet. Det resulterar i tredimensionella teckningar då hon intar ett utrymme och utforskar dess former. Hon gör platsspecifika, tillfälliga och efemära installationer och teckningar, allt med utgångspunkt i linjens språk.

Parul Guptas vistelse hos Galleri Syster är ett samverkansprojekt med Iaspis, Konstnärsnämndens internationella program för bild- och formkonstnärer.

:::::::::::::::::::::::::::::

Parul Gupta, a resident artist with Galleri Syster during May – June.

Her practice is engaged with drawing, through the examination of the relationship between architectural spaces and the lines in those spaces. It started with the question of “what happens when the line leaves paper and enters space”. The result is the drawing in space, as architectural interventions and spatial exploration: – site specific, temporary, ephemeral installations and drawings, based on the language of line.
unnamed

26 Maj:
De första Lillasystrarna
Kevin Rova, Petronella Edlund, Christoffer Jansson och Helen Haskakis
DE FÖRSTA LILLASYSTRARNA, fb-bild

 

2011 startade vi Galleri Systers ungdomsgrupp Lillasyster. Vår allra första Lillasyster var Kevin Rova som mottog Galleri Systers stipendium för unga konstintresserade (tillsammans med Frida Nordmark). Strax därefter fick vi en förfrågan från Petronella Edlund, Christoffer Jansson och Helen Haskakis om de kunde få visa sitt gymnasiearbete hos oss, vilket blev den allra första Lillasysterutställningen.

Vi har sedan dess med nyfikenhet, glädje och stolthet följt vad våra allra första Lillasystrar tagit för vägar i livet och konsten.

Nu tyckte vi att det var dags att bjuda tillbaka dem till Luleå så att både ni och vi får träffa dem, se deras konst och höra vad som hänt dem sedan sist.

De första Lillasystrarna, en utställning med måleri, skulptur, video och teckning. 

KEVIN ROVA sysslar med illustrationer och bildkonst med tusch som främsta medium. Visuella områden som är återkommande i bilderna rör bland annat abstrakta, organiska mönster, och föreställande illustrationer ofta med inspiration från konsthistorien.

Sedan sist har Kevin utbildat sig inom estetiska områden vid Umeå Universitet, med bland annat studier i bildskapande, textildesign, och designteori. Tidigare grupp- och soloutställningar har skett vid Umeå Folkets Hus, Piteå Stadsbibliotek, Sliperiet (Umeå), Kulturnatta (Luleå), samt Galleri Lillasysters årliga utställning (Luleå).

2011 mottog Kevin Galleri Systers ungdomsstipendium för unga konstintresserade, vilket innebar en veckas arbete med yrkesverksamma konstnärer inför utställningen Galleri Systers Val på Konsthallen i Luleå. Kevin säger att denna period var på många sätt väldigt givande samt formativ för hans senare konstnärliga produktion och utbildning.
www.kevinrova.tictail.com

HELEN HASKAKIS kom i kontakt med Galleri Syster när hon gick sista året på gymnasiet. Helen, Christoffer och Petronella ställde ut sitt projektarbete hos oss, och Helen visade där en serie målningar. På den här utställningen visar Helen att hon gått vidare med måleriet och hennes verk vittnar om att hon lagt ner många timmar vid staffliet och hittat en egen stil, en stil i vilken vi känner igen Helen men också ser hur mycket hon utvecklas.
Efter att ha tagit studenten från Estetiska programmet fortsatte Helen att ha kontakt med Galleri Syster och det nystartade Lillasyster. Lillasyster blev ett viktigt sammanhang i glappet mellan gymnasiet och vidare studier. Det blev en plats där Helen kunde jobba med sina arbetsprover till förberedande konstskola och delta i många olika konstkurser och utställningstillfällen. Galleri Syster valde även ut Helen att representera Lillasyster på konstmässan Supermarket i Stockholm 2013.
“Jag är djupt tacksam över att hittat det sammanhanget och att det erbjöds gratis till mig och andra ungdomar som vill hålla på med konst. Någon annan sådan verksamhet känner jag inte till”.
Efter att jag varit med i Galleri Lillasyster i ett år kom Helen in på Gerlesborgsskolan i Stockholm. Där studerade hon i två år innan hon blev antagen till Konsthögskolan i Malmö där hon studerar nu.

CHRISTOFFER JANSSON gjorde en installation med måleri och skulptur på den allra första Lillasysterutställningen. Det var en serie självporträtt som på samma gång visade Christoffers utsida och hans inre. I de verk han visar på Galleri Syster nu kan vi se att mycket har hänt i Christoffers konstnärliga utveckling, men samtidigt känner vi igen det tema han arbetar med.

“Att få ställa ut som en av dom första Lillasystrarna var en viktig erfarenhet för mig. Det var skönt att i en ung ålder bli tagen på allvar och få en insyn i hur det fungerar att ställa ut på ett galleri. Det är något jag bär med mig än idag!”

Året efter utställningen med Lillasyster flyttade Christoffer till Stockholm. Där har han bland annat studerat ”Färg, form och hantverk” på Nyckelviksskolan. Efter den utbildningen ville Christoffer fördjupa sig inom tredimensionell form och sökte sig vidare till skulpturlinjen på Idun Lovén Konstskola. Där arbetar han nu främst med video och skulptur, och det är också vad han visar på den här utställningen.

PETRONELLA EDLUND visade en serie skulpturer av papier maché på den där allra första Lillasysterutställningen. Hon experimenterade och tog rummet i besittning genom att låta skulpturerna växa ut ur väggarna, hon jobbade på plats i galleriet för att färdigställa sina installationer. Hennes största verk köptes in av Luleå Kommun under utställningen.

Efter utställningen på Galleri Syster har Petronella jobbat med diverse olika arbeten och levt “ett vanligt Svensson-liv”. Då och då har hon målat någon tavla eller gjort någon skulptur bara på kul om hon haft en ledig dag till övers… “Men man har ju alltid haft i bakhuvudet att det vore kul att våga pröva åtminstone tänka på att man eventuellt någon gång i framtiden kanske skulle kunna försöka tjäna in sitt levebröd genom konsten. Jag kan inte räkna hur många gånger den tanken rotat sig in huvudet och försvunnit lika snabbt när osäkerheten man bär inom sig ruskat liv i en igen”.

För ungefär ett år sedan bestämde sig Petronella för att iallafall skulle ge konsten ett försök. Hon började en svetsutbildning som hon såg kunde grena sig åt två håll : “antingen så blir jag rätt å slätt en vanlig svetsare. Vilket inte alls är heltokigt.. Eller så blir jag en världskänd svetskonstnär (viktigt med världskänd)”.

På den här utställningen visar Petronella sitt första verk i metall. Hon är nu färdigutbildad svetsare och står precis i den där korsningen hon pratade om: kanske har hon nästan redan börjat svänga till vänster och ta den breda asfalterade vägen och bli en vanlig svetsare, men samtidigt sneglar hon drömmande åt höger mot den där risiga trånga grusvägen med gropar överallt och rötter som sticker upp ur marken som ser både lerig och stenig ut och undrar: vart den leder den där konstnärsvägen? Undrar hur lång den är? Undrar om man fastnar i leran efter vägen? Och undrar om jag ens kommer fram.. Men jag tror det är jävligt vackert där..

“Att galleri lillasyster har funnits och att vi haft våra systrar har varit så otroligt viktigt för mej. Och så jävla betydelsefullt. Utan er hade jag aldrig ens övervägt att våga prova, jag hade inte vetat vars jag ska vända mej med min konst, vars jag ska börja. Ingenting, jag hade varit som en förvirrad höna med en pensel i näbben. Men nu vet jag att jag kan bara fråga er och ni kommer att ge mej en klapp på axeln och en knuff i rätt riktning och säga du klarar det här Petronella .. Och bara vetskapen av det har betytt allt för mej .. Och framförallt annat så har ni agerat förebilder från den första stund då jag visste att ni fanns, så jag kan ju passa på å säga tack till er alla  Så om jag någonsin blir känd är det eran förtjänst ( och mammas och pappas såklart )”

18 maj:
”Dagen då min kamera gick sönder”
Konstnärssamtal med Angelica Ruffier Holmqvist på Studio Jala i Haparanda i samarbete med Galleri Syster.

Angelica berättar om de bilder vi gör och det bilder vi har gjort. Det bilder man har gjort för oss och det vi velat visa dem. Böcker såsom film är för mig ett sätt att organisera och förstå vad jag ser och upplever, just för att dem utgör en stängd form, med en början och ett slut. Vilket idag inte är normen. Bilder finns i flöden, filmer i stream och ord i chattar, allt händer nu, men var? Saker som ligger i min närhet utgör mina frågor. Där jag lever, där vi lever och hur vi lever. Hur vårt sätt att se på världen är uppbygd av årtusendet av sagor, skrönor och beskrivningar.

Angelica är född i Luleå men uppvuxen i Frankrike. Sedan 2011 har hon utforskat Norrbotten och sitt ursprung och till sist bosatt sig här i norr. Sökandet efter Norrland blev en utställning i Luleå på Galleri Syster och 4 böcker.

12 – 18 Maj: Galleri Lillasyster arrangerar en fotoutställning med avgångselever från estetiska programmet bild och form + medieprogrammet i Luleå. Utställningen består av fantastiska och spännande bilder från årens gång!
18318923_1289688417819308_3204288893672805488_o

 

 

 

 

 

21 April: Härifrån och dit och tillbaka igen //

From here to there and the other way around
(Scroll down for english)

En utställning av Angelica Ruffier-Holmqvist

2Det finns inget givet sätt att se på världen. Ingen bild, ingen bok, ingen berättelse som skulle ge en komplett upplevelse av en plats. Det finns bara individer, som i ett specifikt sammanhang, vid en bestämd tid har givit oss en skildring av deras relation till denna. Vissa blev aldrig mediatiserade och förblev i hemmets slutna rum: familjebilder, dagböcker, räkenskapsböcker, samlingar.
Där ute, föremal som ledtrådar som behöver sammanställas för att avslöja händelser annars osynliga för oss.
En process som behöver tid, observation, men också distans, den distansen som bestämmer läget jag talar ifrån.

Jag själv är född i Luleå men har bott hela min barndom och vuxna liv i Frankrike. Luleå, Norrbotten, Norrland har varit för mig det främmande.

2011 började jag att regelbundet resa till Luleå och samla olika bilder, vykort, dagstidningar, utforska arkiv, bläddra i familjealbum, läsa befintliga berättelser och fotografera det landskap jag såg.
Detta har gett upphov till fyra böcker, fyra parallella berättelser om vad ett liv i Norrland kan vara, om hur man sett på detta landskap genom tiderna, men kanske också hur Norrland lever utom Norrland, som en idé: Där jag bor, The author’s journey, Entering Norrland och En familjehistoria som nu visas tillsammans hos Galleri Syster.

Nu, när jag bor här skulle jag säkert ha gjort det på ett annat vis, kanske hade jag inte gjort det alls, men skulle jag bo här om jag inte gjort det?

Angelica Ruffier-Holmqvist (f. Luleå, 1988) definierar sig som en berättare. Hon utforskar bildernas hemliga liv och rummet mellan dokument och fiktion. Hon är utbildad vid École Supérieure des Beaux Arts de Valence, France och driver tillsammans med franckDavid förlaget Loud pages publications. Hon lever och arbetar i Luleå och jobbar just nu pa en film om platsens betydelse.

ENG:
An exhibition by Angelica Ruffier-Holmqvist.

There is no ideal point of view of the world. No image, no book, no tale, that would give the complete experience of a place. There is only authors, that in a specific context, speaking from somewhere, sometime, gave us a testimony of their experience of this space. Ways of seeing, ways of describing.
Some of them, didn’t mediate it, and kept it in the enclosed spaces of the home: family pictures, diaries, account books,
collections. On the outside, objects as clues, that needs to be linked together in order to reveal events that would otherwise stay invisible to our sight. This process requires time, observation but also distance, that distance that would determine the position from where i speak.

I am myself born in Luleå but have spent all of my childhood and adult life in France. Luleå, Norrbotten, Norrland, this regions and localities in the north of Sweden have been for me the foreign.

In 2011 i began to travel regularly to Luleå and gather pictures, postcards, newspapers, exploring archives and libraries, flip through family albums, read existing fictions and photograph the landscape i saw. This resulted in four books, four parallel tales of what a life in Norrland could be, how centuries of fictions molded our way of seeing it but perhaps also how Norrland lives outside of Norrland, as an idea: Là où je vis/ Där jag bor, The author’s journey, Entering Norrland and A family history.

Now as i live here, i would probably do it differently, maybe wouldn’t i do it at all. But would i live here if i hadn’t done it?

………………..

Angelica Ruffier-Holmqvist (b. Luleå, 1988) defines herself as a storyteller. She explores the secret life of pictures and the interstice between document and fiction. She studied at École Supérieure des Beaux Arts de Valence, France and runs with franckDavid the publishing house Loud pages publications. She currently lives in Luleå, Sweden and works on a film about the meaning of the place.

8 April: Att använda Landskap
17554407_10210152776793485_1593541365125266395_n

En utställning i flyktigt format där det framförs en tolkning i ord och bild, fragment av ett använt landskap. Ett pågående samtal mellan Fanny Carinasdotter, Anja Örn och Tomas Örn.

Vi kretsar kring hålet utanför Gällivare, det stora dagbrottet AITIK. I skärningspunkten mellan natur och gruva finns ett förtydligande av plats och händelse. I det norrbottniska gruvlandskapet möts olika tideräkningar och intressen.

Att använda Landskap är en del i Galleri Systers projekt SamArtBete.

Februari: residencyvistelse av Vappu jalonen

Noise-time_Jalonen

Skribenten, konstnären och curatorn Vappu Jalonen gästade oss under februari.
Vi gjorde två publika arrangemang med henne:

10/2: Noise-time. Text- och ljudperformance
Verket handlar om oförmågan att skapa och gå framåt, nedtryckt såbarhet och tid, sjukdom och kunskapsproduktion, drömmen om en strand, oväsen och hopp.
Noise-time framfördes första gången vid The 10th Somatechnics conference i Byron Bay i Australia i december 2016. Nu framfördes det för andra gången någonsin hos Galleri Syster.

15/2: Open studio på Galleri Syster
”Kom och prata om konst och arbete! Kom om du vill veta mer om mitt arbete eller om du vill tala om ditt. Ta med din portfolio om du har en och om du vill visa den. Eller, tala inte alls om arbete, utan drick bara en kopp kaffe!

Vappu Jalonen växte upp i södra Finland och lever och arbetar i Helsingfors och Berlin.
Hon genomför sin doktorsexamen vid Institutionen för konst, vid Aalto Universitetets högskola för konst, design och arkitetktur. Hennes arbete under 2016 inkluderar textbaserade performances i Genève, Warszawa, och i Byron Bay och Melbourne i Australien, och kollektivt utgivande och skrivande av publikationen No play Feminist Training Camp (nGbK, Berlin, 2017). Hon blev utvald till Transfer Norths residencyprogram för curatoriellt och kritiskt skrivande.(med residens i Galleri Syster och Sàmi Center For Contemporary Art, Karasjok, båda under 2017). Hon är trummis i det feministiska metalbandet Lithalsa.

Detta är en del av Transfer Norths residencyprogram för curatoriellt och kritiskt skrivande.
Tack till: Transfer North, Finnish Cultural Foundation

(ENG)
Galleri Syster is proud to present writer, artist and curator Vappu Jalonen, who is visting us during February.
Galleri Syster would like to invite you to two events:

Text and sound performance
Noise-time
The work deals with the inability to produce and to go forward, depressed vulnerability and time, illness and knowledge production, the dream of a beach, and noise and hope.
Noise-time was performed for the first time at the 10th Somatechnics conference in Byron Bay in Australia in December 2016. The performance in Galleri Syster in Luleå is the second one.

Fri 10 February, at 19.00, Galleri Syster

and:
Open studio
at Galleri Syster

Vappu writes: ”Come talk about art and work. Come if you want to know more about my work or if you would like to talk about your work. Bring your portfolio if you have one and want to show it. Or let’s not talk about work at all and just have a cup of coffee!”

Wed 15 February, at 14.00–18.00

Vappu Jalonen is an artist, writer and curator. She grew up in Southern Finland and lives and works in Helsinki and Berlin. She is doing her doctorate in the Department of Art at Aalto University School of Arts, Design and Architecture in Helsinki. Her work in 2016 included text-based performances in Geneva, Switzerland and Warsaw, Poland as well as in Byron Bay and Melbourne in Australia, and collective editing and writing of the publication No play Feminist Training Camp (nGbK, Berlin, 2017). She was selected for the Transfer North curatorial and critical writing residency programme (residencies in Galleri Syster, Luleå and Sami Center For Contemporary Art, Karasjok, both in 2017). She is the drummer of a feminist metal band Lithalsa.

vappujalonen.com

This is a part of the Transfer North Curatorial and Critical Writing Residency programme.
Thank you: Transfer North, Finnish Cultural Foundation

20 januari GOING PLACES – FINDING WORDS Bildschirmfoto 2017-01-18 um 11.25.45

”Det tar en livstid att skapa sig en plats som fungerar på ett sätt som överensstämmer med den du vill vara.”

Välkommen till ett öppet samtal om konstnärlig praktik och om att driva av ett projektrum, och hur dessa två saker ibland kan sammanfalla.

Att köra i valfri riktning, utan förutbestämt mål, under vilken tidsrymd som helst. Prata om konst. Hitta orden. Cirkla runt ett centrum. Edström och Riebel använder roadtripen som ett verktyg för att reflektera över sitt arbete och för att beskriva vad de gör, och hur, och varför.

En utställning av Sara Edström (SE) och Stefan Riebel (DE) i ett samarbete mellan Galleri Syster och Institut für Alles Mögliche.

_________________________________________________________

”It takes a lifetime to create a space for yourself in which rules apply that go along with who you want to be.”

Welcome to an open conversation about art practices and project spaces and how these two phenomena might coincide.

Driving in any direction for any amount of time, towards any goal. Talking about art. Finding words. Circling around centres. Edström and Riebel use the road trip as a tool to reflect on their work and to describe what they do and how and why.

An exhibition by Sara Edström (SE) and Stefan Riebel (DE) through a collaboration of Galleri Syster and the Institut für Alles Mögliche.

 

6 januari Finissage THE EPICENTRE OF EVERYTHING
(scroll down for english)

Vi bjuder in till avslutningsfest för att fira det fina mottagande utställningen The Epicentre of Everything fått och för att inleda Galleri Systers 2017. Vi firar 10 år av konstverksamhet och går in i ett nytt decennium fullt av nya roliga utmaningar. Kom och fira med oss!

14753854_10208701089942221_1847538136629044884_o
(Bild: ur Erik Thörnqvist och Alva Höggrens verk ”Kompetensinventering”)

(Läs Nils Westmans text om verket här)

Programpunkter under kvällen:
Sara Edström samtalar med Jaakko Pallasvuo och Anni Puolakka som deltar i utställningen med sitt verk Sacre.
Samtalet tar sin utgångspunkt i Saras medelålderskris, i hennes känsla av att vara för gammal för det här, för gammal för att vara en ”konstnär” som ännu inte lyckats, som ännu inte var tillräckligt bra. “Vem trodde jag att jag var som fortfarande inbillade mig att jag skulle ha en plats på konstscenen?”
(samtalet hålls på engelska)

Anja Örn samtalar med Alva Höggren som deltar i utställningen tillsammans med Erik Thörnqvist med verket Kompetensinventering.
Om periferi som förutsättning för galenskap. När det inte finns en tydlig ståndpunkt att konsten ska stå fri och få finnas även om den inte säljer in hotellnätter så är risken stor att den kidnappas av politiker och används som ett alibi, ett sätt att “konst-washa” satsningar med helt andra mål och syften. Och om vi då redan har vant oss vid att makten inte granskas eftersom kritik av makten anses illojalt i ett klimat där varje kommun måste “sätta sig på kartan”, så kan saker få pågå under radarn. Är det konstens uppgift att ta sig an de problem som andra instanser inte längre klarar av?

Nilbar Güres berättar om fotoserien Open Phone Booth som hon visar i utställningen.
Anja Örn beskriver sin ingång till Nilbars bilder så här: “Först ser jag en ödslighet, men slås sedan av en stark insikt om att i en totalt perifer kontext, måste individerna själva agera centrum. Jag förnimmer ett slags igenkänning och tar mig vidare in i bilderna där jag sedan möter en periferi i både i geografiskt och kulturellt hänseende. Güres visar en envishet och viljebaserad styrka hos de porträtterade människorna som lever här. De trotsar omständigheterna och tar sig den mänskliga rätten att vara en del av omvärlden”.
(samtalet hålls på engelska)

Under kvällen kommer Alexander Iezzi, en konstnär från Rotterdam att framföra sitt performanceverk My New Feelings Whip. Verket undersöker en människas särskilda förhållande till sin dammsugare. I verket ingår också fem lergökar och en filt.
(performancen framförs på engelska)

Filmpremiär:
Galleri Syster är stolta att meddela att vi kommer att visa världspremiären av filmen Sacre 2: HEX under finissage-eventet på fredag!

Sacre 2: HEX (2017) är uppföljaren till Anni Puolakkas och Jaakko Pallasvuos film Sacre (2014) som är en del av utställningen The Epicentre of Everything.

Den allvarstyngda cybergoth-dansaren vi fick möta i den första filmen har utvecklats till en självbelåten Wiccan-vloggare i denna andra del. Hennes tidigare så besserwissriga storebror har stött på svårigheter i livet och behöver nu hennes hjälp. Familjerelationer vävs samman med arbetsångest. Både virtuella och materiella överlevnadstekniker prövas. Andliga, finansiella och sociala ekonomier smälter samman i pengabrännande ritualer. Den ändlöst såriga syskondynamiken rubbas ytterligare av en förförande utomjordisk besökare.

sequence-01-still015

_____________________________________________

(ENG)
The Epicentre of Everything – Finissage
Friday, January 6 at 18-21

We invite You to a party to celebrate how well the exhibition The Epicentre of Everything has been received and to initiate Galleri Syster’s 2017. We celebrate 10 years of art activities and enters a new decade full of great new challenges. Come celebrate with us!

Program for the evening:
Sara Edström talks with Jaakko Pallasvuo and Anni Puolakka who participates in the exhibition with their work Sacre.
The starting point for the conversation is Sara’s midlife crisis, her feeling of being too old for this, too old to be an ”artist” who has not yet succeeded, is not yet good enough. ”Who was I to still think that I would have a place on the art scene?”
(The talk will be in English)

Anja Örn talks with Alva Höggren who participates in the exhibition together with Erik Thörnqvist with their work Inventory of Competence.
The periphery as a prerequisite for madness. If there is no clear position that art should be free and exist even if it does not sell hotel nights, chances are that it is hijacked by politicians and used as an alibi, a means of ”art-washing” projects with completely different goals and objectives. And if we have already become accustomed to the fact that the people holding the power will not be questioned because the criticism of power is considered disloyal in a climate where every municipality must ”put themselves on the map”, things can go on under the radar. Is the purpose of art to address the problems that other parts of society no longer can cope with?
(The talk will be in Swedish)

Nilbar Güreş talks about the photo series Open Phone Booth that she shows in the exhibition.
Anja Örn describes her thoughts about Nilbar’s images like this: ”First I see desolation, but am then struck by the strong insight that in a totally peripheral context, individuals themselves must act as the centre. I perceive a kind of recognition and move on into the pictures where I then meet a periphery, both geographical and cultural. Güres shows the tenacity and willpower-based strength in the people portrayed who live here. They defy the circumstances and seize the human right to be part of the world around.”
(The talk will be in English)

During the evening, Alexander Iezzi, a visiting artist from Rotterdam, will perform My New Feelings Whip. The performance explores a person’s particular relationship to their vacuum cleaner. It also features five ocarinas and a blanket.
(The performance will be in English)

World premiere
We are proud to announce that Galleri Syster will host the world premiere of Sacre 2 :HEX during the finissage event on friday!

Sacre 2: HEX (2017) is a sequel to Anni Puolakka and Jaakko Pallasvuo’s previous video, Sacre (2014) which is a part of the exhibition The Epicentre of Everything.

The solemn cybergoth dance enthusiast introduced in the first video has graduated into a smug Wiccan vlogger in the second one. Her formerly know-it-all brother has fallen on hard times and now needs her help. Family relations entangle with work anxiety. Virtual and material survival tactics get tested. Spiritual, financial and social economies mesh in money-burning rituals. An endlessly wounded sibling dynamic is further destabilized by a seductive alien visitor.

(Picture: from Erik Thörnqvist’s och Alva Höggren’s piece ”Inventory of Competence”)

_____________________________________________